Nåltovat armband

Ofta när jag sitter och skapar så känns det som att det inte ska till mig, det spelar ingen roll hur mycket jag har förälskat mig i projektet det skriker ändå efter någon annan. Som det här armbandet. Ett riktigt provapå-projekt som för en gångs skull blev som jag hade tänkt. Ett annat exempel är en fantastisk liten sjal som inte alls vill bo kvar hos mig. Jag vet var den ska bo, men den ska fotograferas först och jag ska ta mod till mig att lägga den på lådan, saknaden kommer att bli stor, men vi hör helt enkelt inte ihop.

Material: Bottenplattan är av en gammal tovad ullpläd, knapparna loppisfynd och garnet rester från tidigare projekt.

Släpp loss!

Idag känner jag mig arg, då är det ett ypperligt tillfälle att plocka fram tovningsnålen och gå loss på sittdynan jag arbetar med just nu. Bank bank, kras kras - och spänningarna släpper!

Det fina med att till stor del vara självlärd i sitt handarbetande är att det inte finns några rätt eller fel. Det finns inga gränser och ingenting är omöjligt. Den stränga Syfröken skulle nog anse att jag bryter mot handarbetets regler flera gånger om för det mesta, men hon är inte välkommen här. Här välkomnas kreativitet och skapandelust!