Ny kärlek

Jag vet! Jag sa att denna skulle flytta, att vi inte hörde ihop, men där och då hände något. Nu är vi oskiljaktiga. En ny kärlek har uppstått och jag vill aldrig ta den av mig. Sjalen är en Gratitude av Visa Lisa, ett fantastisk mönster som är roligt och snabbstickat även för en segis som mig. 

Jag inser att den nog aldrig ens blivit bloggad. Den är stickad i Hjertegarn Alpaca Silk. Ett underbart garn som jag fallit totalt för. Trevligt att ha på stickorna, underbart att bära och vackert.

Halva vantar

Härom dagen fick jag två gamla halsdukar av min farmor. De åkte snabbt in i maskinen på 60 grader och ut kom en trevlig filtad bit lagom till ett par vantar eller två. Jag har påbörjat vantar till Trollungen, men fastnat halvvägs. Jag har svårt att bestämma mig för om jag ska sticka en mudd eller göra en rejälare skaft på dem så de får plats utanpå overallen. Det är tur att det får ta tid när man handarbetar för jag har en känsla av att jag behöver fundera några varv till.

Ull från byn!

Just nu har jag ull från får här i byn hemma. Löjligt nöjd och det ska bli spännande att göra garn av det. Eller försöka iallafall. Nu är jag ju ingen sådan som orkar läsa mig till utan snarare learning by doing. En del av ullen är sorterad, helt på känn och ligger nu i ett vattenbad.

Så spännande!

Restgarnsprojekt

Hittade ett spännande mönster i en facebookgrupp för andra ullfrälsta som jag bara måste prova. Jag skickar av gamla rester som legat i lådan och irriterat mig länge nu.

Små, små vantar på stickorna

Just nu stickar jag på små, små babyvantar som ska komplettera ett par tossor. Mönstret jag använder som grund är från drops, men vanten ska repas och göras om. Tyvärr är det ofta små fel i drops mönster eller så skriver de inte ut sådant som är en självklarhet för en van stickare, men inte för en nybörjare. Jag tror många börjar med drops mönster och jag lider med dem som följer mönstret till punkt och pricka för att sedan bli besvikna över slutresultatet. Men om jag bortser från det så är drops rn riktig guldgruva.

Nåltovat armband

Ofta när jag sitter och skapar så känns det som att det inte ska till mig, det spelar ingen roll hur mycket jag har förälskat mig i projektet det skriker ändå efter någon annan. Som det här armbandet. Ett riktigt provapå-projekt som för en gångs skull blev som jag hade tänkt. Ett annat exempel är en fantastisk liten sjal som inte alls vill bo kvar hos mig. Jag vet var den ska bo, men den ska fotograferas först och jag ska ta mod till mig att lägga den på lådan, saknaden kommer att bli stor, men vi hör helt enkelt inte ihop.

Material: Bottenplattan är av en gammal tovad ullpläd, knapparna loppisfynd och garnet rester från tidigare projekt.

Släpp loss!

Idag känner jag mig arg, då är det ett ypperligt tillfälle att plocka fram tovningsnålen och gå loss på sittdynan jag arbetar med just nu. Bank bank, kras kras - och spänningarna släpper!

Det fina med att till stor del vara självlärd i sitt handarbetande är att det inte finns några rätt eller fel. Det finns inga gränser och ingenting är omöjligt. Den stränga Syfröken skulle nog anse att jag bryter mot handarbetets regler flera gånger om för det mesta, men hon är inte välkommen här. Här välkomnas kreativitet och skapandelust!

Barnens sockor är klara

Barnen sockor är färdiga, tvättade, blockade och provade. Båda är stickade efter mönstret Hat heel, med en del mönsterändringar för att passa mig. Hat heel är utan tvekan mitt favoritmönster när det kommer till stickade sockor. Det är inte bara väldigt bra passform på dem utan även lätt att justera storleken medans man stickar, det är enkelt att följa och bäst av allt, man börjar på mitten och lyckas därmed lura sig själv att man gjort klart mer än man tror.
Trollungen är riktigt nöjd med sina pippisockor. Färgerna har hon godkänt, men det viktigaste var trots allt att de skulle gå hela vägen upp till knäna.
De blå har jag lagt upp precis enligt mönster, men jag kommer inte överens med uppläggningen (figure-eight cast on) och till Pippisockorna gjorde jag en stickad variant på virkningens magic circel.
De blå är stickad med tvåtrådigt ärvt garn från Morjärv. Jag älskar att arbeta med detta ullgarn och det kan kännas lite hårt och strävt, men efter tvätt mjuknar det rejält. Pippisockorna är stickade med ett blandgarn, 75% ull 25% polyamid och jag har skrivit om det här. Jag kommer inte alls överens med denna typ av garn, men färgerna blir man så glad av att det var lätt att lägga bortse från det.

En obloggad skönhet

Idag har jag uppdaterat min header. Äntligen! Det är samma känsla i kroppen som vid en rejäl storstädning. När jag letade bilder till headern hittade jag på denna obloggade skönhet, Peregrine Shawlette. Den är precis så varm och gosig som jag hade tänkt mig, men jag önskar att jag hade gjort den lite större. Tanken var en liten sjal som värmer nacken vid utelek med barnen och det gör den.

Jag blir jätteglad om du följer mig på Bloglovin!

Spinna garn på slända

Jag har fått låna kardor och slända av en dam i närheten. Nu ska drömmar förverkligas och jag ska lära mig spinna garn. Imorgon ska jag försöka jaga rätt på ull.

Barnvagnsdyna i 100% ull

Ull är mitt favoritmaterial. Det är fantastiskt på alla sätt och vis. Både vad man kan göra med det och dess egenskaper. Jag har gjort en sittdyna till vagnen i dubbla lager ull. Värmer och skyddar gott under kalla dagar, men tar inte lika stor plats som ett fårskinn. Det här blev klart redan i januari och minstingen har sovit med det i vagnen hela vintern/våren.